Bättre sent än aldrig ... Nu har jag hittat till Axess tema i nummer 5:2008. Här tecknar tre skribenter en sorglig bild av hur ett av världens bästa skolsystem förföll.
Inger Enkvist inleder temat med att i sin artikel definiera ett antal utav teserna i dagens skola. Hon pekar bland annat på Färila-experimentet är eleverna skulle ges full frihet. Resultatet blev katastrofalt.
Att kunna arbeta självständigt är en viktig förmåga i dagens samhälle, men Färila visade att det finns en gräns. Ändå ökades friheten och kontrollen miskade. Liksom resultatet.
Hon poängterar också skillnaden mellan den västerländska och den österländska inställningen till kunskap. I Asien tar man för givet att alla kan lära allt, medan väst pratar naturbegåvningar. Och Asien har milsvidt bättre resultat.
Näst ut är Göran Hägg som presenterar hur skolan gått från bra till dålig. Han visar hur det blev när fokus togs från skolan på 40:talet. Åter kom däremot uppsträckningen -62 som åter, till vissas förtret - däremot inte mig, placerade kunskap högst bland prioriteringarna.
Tillbaka föll det -69 när problemen ansågs lösta. Åter placerades uppfostring före kunskap. Sedan dess har det bara gått utför. Läs artikeln och häpna!
Som tredje och avslutande artikel kommer Lars Anders Johnssons "Utbildning utan bildning" där han presenterar olika ideér och eldsjälar.
I en intervju med Leif Alsheimer disskuteras vad som kan göras för skolan. Om bildning och utbildning. Åter kommer lärarna upp och det Finland och några övriga länder lyckats med är att attrahera de bästa till läraryrket. Fast med en kvalitativ lärarutbildning. För skolan är trots allt samhällets framtid.
Länkar till artiklarna:
http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=44
http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=43
http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=42
sanningen är att, om man studerar den grupp elever som enbart exponerats för den pedagogik som Färilaskolan (om jag varit elev hos) nyttjade så finner man bättre resultat där än i omgivningen (norrländsk inlandskommun). Problemet var snarare den grupp elever som börjat med normal skolgång för att sedan övergå till projekt 2000 -pedagogik.
SvaraRaderaPersonligen så känner jag inget som helst agg emot den skolformen, den gav mig inte bra betyg , men jag har alltid vetat att på den studieväg jag haft framförmig så är betygen inte så relevanta och därför var det ej heller något jag haft som fokus.
Jag läser nu Matematik för tredje året vid Uppsala Universitet.
En fri pedagogik gynnar dem som vill lära sig, men missgynnar dem som inte vill. Självklart blir det än svårare om dessa elever har gått i vanlig skola, det håller jag med om, men även duktiga elever kan tänkas känna sig missgynnade av ett sådant system, eftersom man kanske inte får tillräckligt med erkännande.
SvaraRaderaDå förutsätter du att [de som inte vill] gynnas av tvång. Jag tror personligen att det är fel. Det man lär sig under grundskolan är inte av karaktären att det är svårt att ta igen för den som är intresserad av att ta igen det (inte ens språkundervisningen). Därför tror jag absolut att den viktigaste uppgiften för skolan är att locka folk att vilja lära sig, inte att förmedla kunskap på grundskolenivå (det är klart att de behöver göra det också).
SvaraRaderaMycket riktigt så har de personer som fått sig till gagns färilapedagogiken från skolstart bättre betyg än snittet för motsvarande skolor.
Varför skulle man inte få tillräckligt med erkännande för att man har haft friare pedagogik?
Sen tänker jag ge dig lite rätt, Färilaskolan missade på en sak, i mitt tycke, som dock inte är pedagogikens fel. De gjorde det inte alldeles enkelt att springa långt före inom ämnen som matematik och fysik (dvs, de borde ha låtit ett flertal elever läsa på gymnasial nivå istället då de, mig inkluderat, med lätthet hade klarat det (Matte A är ju ren grundskolematte, t ex). Inom andra ämnen var de bättre på att anpassa sig efter elevens nivå