 |
| Som en av världens mest berömda matematiker och vetenskapsmän, framstår Galileo Galilei som en milsten i den moderna vetenskapens framväxt. Fotografiet visar byn Arcetri, nära Florens, där Galilei föddes år 1564. Foto: Wikipediaanvändare Sailko, CC-BY-SA 2.5 |
I Italien gick nämligen rykten, som Galilei lär ha tagit del av genom sin måttligt intresserade vän servitmunken Paolo Sarpi, om att en fransk upptäckt hade gjorts: någon hade konstruerat ett rör som man såg långt med. Galilei insåg att ett sådant verktyg skulle komma att bli eftertraktat, såsom nyckeln till ett militärt övertag i krigen mellan Norditaliens statsstater, och i augusti kunde Galilei presentera en förbättrad kikare för Venedigs senatorer. Teleskopet gjorde succé; från Kampanilen på Markusplatsen i Venedig kunde man se till Padua, Galileis hemstad, över två mil därifrån. Galilei var visserligen inte först, men hade skapat ett långt mycket noggrannare teleskop än någon annan – belöningen var en professur i Padua.
Vad som skilde Galilei från hans konkurrenter var att han tog sig tid att utforska teorin bakom de linser som åstadkom förstoringseffekten. Galilei var matematiker, och angrep problemet med matematiken som verktyg, och det gav honom den extra mängd precision som han behövde för att, när vintern hade nått Italien, ha förbättrat sitt teleskop från nio till nästan tjugo gångers förstoring. Under vinternätterna kunde Galilei observera natthimlen, och såg att månen inte var perfekt klotrund, och antalet stjärnor var långt fler än vad Ptolemaios sade – förebådanden om att den astronomiska modellen som varit förhärskande under medeltiden inte var så perfekt som den ansågs.
Det verkliga genombrottet kom dock i januari året därpå, 1610, då Galilei upptäckte tre stjärnor som inte betedde sig såsom Ptolemaios som de förväntades, de rörde sig runt Jupiter, inte runt Jorden, och inte så ut sitta fast på himlavalvet såsom fixstjärnorna, ytterligare ett fel hos Ptolemaios. Debatten som följde var naturligtvis högljudd, men kontentan var ändå till Galileis fördel; astronomen namngav stjärnorna efter Mediciätten, och Cosimo II av Toskana nappade. I behovet av att visa sin anknytning till de gudomliga stjärnorna, och kanske en smula rivalitet mot det anti-Galileiska Bologna, anställdes Galilei som hovmatematiker hos Cosimo II:s hov i Florens.
 |
| Tito Lessi har målat flera målningar med Galilei – i mitt tycke visar de den mest levande bilden av den åldrande vetenskapsmannen. Här sitter han i sin svarta kappa i samspråk med sina gäster. |
Galileis historia innehåller många banbrytande upptäckter, men slutade i inkvisitionens rättssal med att svära på falskheten hos Kopernikus heliocentriska världsbild. Huruvida han någonsin viskade sitt trotsiga Eppur si muove, ändå rör hon sig, i ett flyktigt trots mot kyrkans uppfattning att Jorden skulle vara stilla, kan vi kanske låta vara osagt.
 |
| Villa Il Gioiello, på Arcetris skogbeklädda sluttning, var Galileis sista hem. Den anspråkslösa fasaden visar lite av den stora U-formade villan och de stora markegendomar som följde med den. Fast antalet vespor verkar ha ökat något sedan Galileis dagar. |
Apropå Gallileis fyrahundraårsjubilum har Dagens Nyheter också en artikel om honom (här), varför jag vill önska er god läsning av artikeln och en trevlig helg! (vilket kanske kan få sammanfalla?)